Eldprovet

Nu har Marielle gjort det igen!

Jag var dit på torsdagen och skulle ut och rida, men det gick inte så bra för jag var livrädd och panikerade uppe på hästen som tyckte att det var helt okej att göra som han ville då. vilken fick mig att bli helt hysterisk. Men det gick bra jag blev inte skadad och jag fick lite jävlar annama utav det. Så jag tycker att det var en helt okej upplevelse.

Jag kom tillbaka till stallet på söndag för att jag skulle rida ut igen så att jag inte blir rädd för evigt igen..
Jag gick ut i stallet vid klockan 2 och började fixa, efter ett tag kom Mirre och vi fixade på där för fullt. När vi blev klara kom Marielle ut och och vi skulle ut och rida. Jag mådde lite smått piss eftersom jag skulle rida samma häst igen och det hade hunnit bli mörkt ute. Min och Marielles konveration innan vi gick och hämtade hästarna.

M: "Vist har du bestämt dig nu?"
F: "Joo, nå vill jag ut och rida"
M: "Bra, men då kommer vi att göra allt"
F: " Vadå allt?"
M: "jaa men både skritt, trav och galopp. Och vi ska hela vägen till fäktarna"
F: "Men, jag har ju inte galopperat på 1år? Det vill jag inte göra!"
M: "Om vi ska ut och rida så ska du göra allt, jag orkar inte hålla på att vända mitt i"
F: "Nå vill jag rida men inte om vi ska galopera" (här kom spykännslorna)
M: "Okej, Men ska du testa rida party då så får du ju se hur snäll grabben är!"
F: "Nej, nå vill jag rida grabben"
M: "Bra! Då gör vi så" sa Hon och gick ut.
F: "MEN, JAG HAR JU INTE SVARAT PÅ DIN FÖRSTA FRÅGA" (förvirrad)
M:"DET HAR DU JU VISST DET, DET GJORDE DU JU NYSS" (överlägset lycklig)
F:"Jahap, då gör vi väll det här då" (Spyfärdig)

Sedan började vi tränsla och sadla hästarna, Jag med grabben, Marielle med Party och Mirre med Nixon.
Sedan var det dax att gå över vägen. Väl över så hoppade vi upp på hästarna och Grappen började snurra runt och gå fram och tillbaka, och jag var livrädd, beredd på att ge upp! Men Marielle hjälpte mig att hitta mod någonstarns långt borta. Sedan skrittade vi på lite lunkande, Mirre lite längre fram och jag och Marielle där baki.

M: " Vi kommer att göra allt så ställ in dig på det"
F: "okej, men jag vill igentligen inte galopera för jag har inte gjort det på evigheter! Men att trava blir nog inge problem"
M: "Mirre!, du kan börja trava nu!"
F: "Va, vänta nu? jag sa ju aldrig när" Grabben fattade på en gång vad han skulle göra och hakade på Mirre och Nixon.
F: " Jahap.."

Vi travade länge och det känndes underbart, Marielle peppeade mig hela tiden. Men jag blev  ganska så fort trött för jag är ju inte van att trava så länge. Så vi gick ner till skritt. När vi sedan efter en stund skulle öka till trav igen så tyckte grabben det var orättvist att nixon skulle vara först så han satsa och började galopera ikapp honom. Jag slet som att djur och försökte få stop på honom och när jag märkte att jag inte orkade så övervögde jag hur långt ner det var till backen om jag skulle hoppa ner men det var för högt! ( grabben är nästan minst i stallet hehe) Men så fort vi hade kommit förbi Mirre och Nixon så började grabben minska på farten och jag fick stopp på honom. Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag tänkte då men jag var riktigt arg och adrenalinet pumpade som niagarafallet. Marielle var inte populär för den sekunden, sedan kom hon fram och fråga varför jag inte fick stop på honom och jag sa att jag drog och drog och drog. Men hon svarade bara- "Men du drog inte nog hårt" Fan vad less jag blev på henne då för jag slet! Nu i efterhand vet jag att jag inte drog nog hårt för jag är så rädd att jag ska dra så hårt att han stegra för det var det som jag lyckades med i min lilla olycka!
Men vi fortsatte och det gick jätte bra sen, min rädsla gick så småning om över och vi travade en rätt så lång bit men stannade och vilade mina ben sen. Och sen var det dags för det andra eldprovet, Galop. Jag satta igång han och fort gick det. Det var det roligaste jag har gjort på länge det känndes så skönt! det pirrade imagen och jag var jätte glad. Sedan så stanade vi och skulle vända Mirr fortsatte en bit i galop och sedan fortsatte hon hem. när vi skulle vända sa marielle att jag skulla stanna, så jag gjorde som hon sa och sedan hoppade hon av party. Jag frågade vad hon skulle göra och hon sa att jag skulle hoppa av, jag anade att det inte var så bra så jag frågade varför och hon sa att jag skulle rida party! Party hade blivit ett monster för mig efter att hon sagt om jag skulle rida han istället och se att grabben var mycket snällare. så jag vägra! Eller inte riktigt vägra, Man vägrar inte med Marielle då hittar hon bara på ännu värre hyss. så jag sa att jag inte riktigt hade lust med det. Men sen sa hon att det var anntingen det eller så skulle vi tok galopera hela vägen hem. och då var jag snabbt nere på marken. Sedan när jag står och sammlar mod att hoppa upp säger hon bara -"Men har du inte hoppat upp än? hoppa upp nu!" Jag gör som hon säger fats med spyan i halsen och livrädd! När jag väl sitter uppe på Paty och Marielle på Grabben, Jag måste faktiskt förklara att grabben är minst i stallet och party störst så jag ansåg att party var ett monster jämfört med grabben. Men jo, just det. när vi väl satt uppe på hästarna så säger hon till mig halv skrattandes

M:" Varför är du så rädd Party är ju typ snällast i stallet!"
F:"Nehe, försök inte lura mig du sa ju att jag skulle jämföra dem och då var ju grabben mycket snällare"
M: "Haha, men jag sa ju det bara för att du skulle tro det så att du gav grabben den chansen han förtjänar"
F:"Mä, okej, men, va" (Förvirrad)
M: " Det enda party har för sig är att han är rädd för vatten pölar"

Vi satte igång och både trava och skritta och helvette vad fort det gick! Men vi var tvungen att skritt den sista biten för att jag var så trött och slut att jag såg dubbelt. Det roligaste var ändå när jag skulle hoppa ner från han: Han är väldigt stor så det är en bit ner till marken. och marielle hoppade ner först för att hålla i party för han tycker att det är lite läskigt att man plötsligt är nere på marken så han gör ett pytte litet skutt medans man ålar sig ner. men jag var så fucuserad att hoppa ner innan han skuttar så jag såg inte rigtigt att vi stod brevid en stor grop, så när jag hoppar ner och förvinner nästan ner i marken vilket det kändes som och rammlar så står han bara där och tittar på mig så jag klantade mig för att jag konsentrerade mig på skutten istället på vad jag själv höll på med.

Jag har aldrig varit med om någon som har velat få mig att gråta så många gånger som Marielle försökte med, men jag är glad att hon gjorde det. Nu väntar jag bara på att få åka tillbaka och få rida ut så fort jag blir frisk!

Tack Marielle för att du pinar mig och inte ger mig något val att vara feg!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0