Hm, nu är jag rätt less. Varför är tjejer som de är?

De anser att ärlighet varar mest, ett en vän som man kan lita på är de bästa.

Men sen när de får höra sanningen så blir de stötta och sårar en utav deras vänner en så är de arga på varandra en vecka och sedan blir de vänner igen. Jag förstår inte?

Jag har nog aldrig varit en tjejevän typ"" om man säger så, mest för att jag faktiskt inte förstår mig på dem.. Det låter konstigt men killar är mer vettiga. De säger som det är, de ringer tillvarandra när de vill hitta på något och de accepterar att alla inte tycker som de. 

Ne, nu ska jag inte gnälla för jag är inte bättre själv, men jag önskar att jag umgicks mer med mina vänner.

Min syn på vänskap ska vara åt båda hållen, man ska ha sina egna synpunkter även om det blir en diskution, båda ska ringa och bry sig om den andra, man ska vara ärlig och veta vad som är okej att säga och vad som inte är okej. 
Bara lite jag tänkt på idag.


Nu har lovet börjat och jag ser framemot att vara ledig lite, plugga och mysa med pojken min. Passa på att umgås med mina vänner och drömma mig bort i böcker.

Jag ska även en sväng ner till farsan också.. Det är vad som händer just nu.


Gud vad sugen jag blev på att baka! Mums. Istället för att göra läxorna.. Eller jag hinner nog båda? Vad hade livet varit utan optimism?

// Frida